Humlans sida

Jag hade länge funderat på att utöka familjen med en apporterande fågelhund,  så när Nina berättade att Wilma skulle paras, så visste jag direkt att det var dax. Wilma är en mycket balanserad och trevlig labbetik och Nina och Martin de allra bästa hundmänniskor man kan tänka sig. Mjuka och fina, kunniga och engagerade. Det kändes alldeles rätt från allra första stund. Ett önskemål hade jag dock, den här gången ville jag ha en tik. Eftersom Nina och Martin skulle behålla en tikvalp fanns det bara ett enda hinder från att äntligen få en liten jaktlabbe. Att det inte föddes någon tik i kullen eller att det bara föddes en...

Nina och Martin var måna om att från första stund få mig att känna mig delaktig i Wilmas valpar. Jag fick rapporter om Wilmas träffar med fästmannen Loke, jag var med när Wilma ultraljudades och fick uppleva den där hisnande känslan att se de första "bilderna" på valparna i Wilmas mage. Vartefter valparna föddes fick jag rapporter om när en ny valp fötts. Jag tror ni kan föreställa er den lycka jag kände när Nina rapporterade att den andra tikvalpen fötts. Nu hade jag en liten Humla att vänta hem. Några dagar efter valpningen fick jag, på behörigt avstånd från valplådan, stå och bara titta på de små lakritssnörena som låg hos mamma Wilma. Hon var mycket rädd om sina små och visiten blev därför mycket kort. Men bilden finns kvar på min näthinna för alltid. När valparna började öppna ögonen och kräla runt i valplådan var det dags för ny visit. Denna gång välkomnade Wilma mig med viftande svans och tyckte det var helt ok att jag satt vid valplådan och betraktade hennes fina bäbisar. Mellan 4:e och 8:e veckan bodde jag mer eller mindre hos Nina och Martin. Mycket fika blev det och mycket hundprat. Nina och Martin har medvetet låtit valparna uppleva många saker när "fönstret står vidöppet". Nya underlag, nya människor (gamla, barn, män och kvinnor), snälla hundar, nya smaker, fågelvingar, rådjursklövar, vildsvinsklöv(!!), trutar, kråkor, änder, , gjutrör i papp att krypa igenom, plåtar att gå på, glaskarotter att bestiga. När snöplogen skrapade vägen utanför stugan, då stod sju valpar på första parkett och tittade på. Ja, den första tiden i valplådan har verkligen varit ett upptäckarland för de små.